Bryt ihop, kom igen!

Igår kväll tänkte jag alla elaka tankar som tänkas kan om min prestation. Funderade på att gömma mig i en mörk garderob och gå i idé, sälja startplatserna till Gbg-varvet och Stockholm Marathon samt auktionera ut samtliga löpargrejor på Tradera. Så fånigt egentligen... Väldigt moget och vuxet sätt att ta en förlust ;-) Tillslut ledsnade jag på mig själv och blev förbannad. Nu jävlar! Jag tror att det är detta som kallas för att bryta ihop och komma igen.
För att plåga mig själv lite fick det bli ett morgonpass före frukost med pappa imorse. 05.50 stack vi iväg, pappa drog som bara den så det blev 4.40-tempo direkt. Bestämde mig rätt snart för att en sexkilometersrunda fick räcka, vände hemåt en km före pappa. Märkte dock att jag sprang fortare efter det att jag släppt honom... Det blev 6.48 km på 30 minuter blankt. 4:37-pace. Före frukost. Utan mjölksyra. Revansch! Inte för att det hjälper gårdagens svidande motgång, men ett litet kvitto på att snabbheten finns där. Jag kanske inte är helt kass ändå...

Bottenrekord!

Premiärmilen idag blev nytt personsämsta på tävling. Det svider, samtidigt som jag borde ha insett att tredagarsfeber och sängläge kanske inte är en optimal uppladdning... Jag är både glad och ilsken på samma gång, glad att jag faktiskt sprang och ilsken över att prestera så dåligt som jag gjorde. Men, men, jag vet att jag har mer att ge och det känns rätt skönt.

Dagen började med att jag var galet nervös och sprang runt ett antal varv i lägenheten innan jag över huvud taget kom iväg. Mötte Niklas och Masse på Centralen och fick mycket trevligt sällskap till start. Träffade Felicitas på vägen till start, jättekul att träffa ännu en bloggare live :-) Mötte upp TSM-gänget för uppvärmning och det kändes kanonbra. Starten gick och jag hängde på Arne och Pertti som höll 4.25-fart ungefär och det kändes toppen... i två km. Sen tvärdog benen. Verkligen tvärnit, bara att stanna och gå. Sur som ättika! Bestämde mig för att springa ett varv iallafall och när jag hörde Jumpers glada hejarrop så fick jag ny energi. Ytterligare ett nytt ansikte IRL :-) Precis innan varvningen var jag åter mycket, mycket nära att bryta. Benen gjorde bara ont och jag trampade luft. Fick dock en uppmuntrande "high five" av Masse och bestämde mig igen för att Premiärmilen INTE skulle bli det första loppet jag bröt. Nä! Bet ihop, gick en bit till och sedan började det lossna. De sista två kilometrarna kändes det faktiskt bra, jag orkade trots att det sved av mjölksyreskuld. I mål på, för mig, helkassa 49.06. Med avdrag för promenader, på egen klocka, är tiden faktiskt betydligt bättre; 46.30. Men, det är den officiella tiden som räknas så...

Efter målgång träffade jag Mia, så nu har jag ett ansikte på vem jag ska dricka champagne med efter målgång i SM. Om jag nu gör en bra tid där... ;-)

Lite debriefing med TSM-gänget efteråt. Kändes skönt med uppmuntrande ord från de andra och att Arne och Pertti faktiskt frågade vart jag tog vägen :-) Lovade Pertti att springa mer intervaller så jag "platsar" i 3.30-gruppen till maran, för det vill jag ju göra! ;)
Gjorde sällskap med Masse och Niklas hem också, kändes rätt skönt att få älta lite över en hamburgare innan det var dags att ta tåget ut till bushen (Katrineholm). Tack för support och trevligt sällskap, grabbar!

Många TSM-are gjorde grymma tider idag. Jag gläds åt deras framgångar, verkligen!Själv bryter jag ihop och kommer igen. Nu jävlar i min lilla låda!

Motstånd

Kroppen hade ingen lust att springa idag, latmasken satte in. Jag tvingade ut kroppen ändå för en testrunda... Borde ha låtit bli. Det var allt annat än skönt. Motvind. Hela tiden. Och kroppen i total osynk med sig själv, okoordinerad till max. Själv blev jag så grinig att jag inte ens klarade att fokusera på att springa "högt och fint" utan mest bara fladdrade fram som ett förvirrat höstlöv (ett höstlöv med blyinfattning).

Nu var det kanske inte så illa ställt med rundan ändå; 6,85 km i 5:05-fart varav två kilometer i 4:48-fart. Men den förväntade löparglädjen var borta och det kändes bara jobbigt och slitigt. Pulsen låg fint kring 160 spm, ingen mjölksyra, ingenting sådant. Bara tungt.

En liten analys av det hela säger mig att jag dels har varit sjuk och tappat lite sting men att största biten faktist låg i att kroppen inte var med på löpning alls. Och att gårdagens kvällsmat inte direkt var något löparbränsle (kycklingsallad med extremt lite kolhydrater). Överväger att strunta i Premiärmilen imorgon, men tävlingsmänniskan i mig kommer att ha svårt att låta bli. Åker nog dit och värmer upp med Pertti och gänget, känner på dagsformen. Känns det inte bra så får jag väl strunta i det (nu ljuger jag så jag nästan tror mig själv. Åker jag dit så blir det tävling, det finns inget annat!). Well, det är bara att bryta ihop och komma igen. Samla kraft och mod inför morgondagens förmodade tävling. Jag är nervös, mycket nervös... Och uppladdningen med våffelpartaj hos S & C ikväll kanske inte är optimal. Jag kanske ska strunta i Premiärmilen ändå... ;-)

Att springa eller inte springa...

Underbara Stockholm
Tittar ut genom fönstret. Längtar ut på en runda, höra skorna slå mot asfalten, känna vårvinterluften och solen i ansiktet, lägga kilometer till kilometer och kroppen känns lätt... Men jag är rädd att åka på ett bakslag. Så fånigt!
Har senaste halvtimmen suttit med pulsbandet på och stirrat på pulsen. Ligger liiite högre än normalt, typ 5 slag, och det kanske är skäl nog att vila en dag till. Får ta en promenad till RS och fundera på saken...

För övrigt vill jag lova att det är öken för löparsjälvförtroendet att ha ett träningsuppehåll. Tycker att musklerna förtvinar och konditionen bara försvinner, vilket inte riktigt överensstämmer med verkligheten.
Min gulliga kompis R tyckte att jag skulle likna mig själv vid kolfiber - lätt och stark. Känner mig närmast som en betongsugga, grå, otymplig och stillastående. Samtidigt så vet jag ju att det nog finns potential i mig att göra bra tider. Frågan är om det räcker på söndag, kan jag inte ge allt kan jag lika gärna låta bli. Allt eller inget, det är det som gäller på söndag (nu gick pulsen upp 10 slag i ren tävlingsnervositet!)
Försökte övertala pappa och kusinen att springa Premiärmilen. Fick till svar från pappa att han inte tävlar i så korta distanser... Jag tolkar det helt fritt som att han inte vill bli ifrånsprungen av mig ;)

Schack matt!

Nu tror jag att jag har ställt febern i schack matt-position. Ingen feber, ingen muskelvärk, inget tryck över bröstet. Bara lite trött... Men lycklig!! :-) Håller det här i sig så får jag springa imorgon. Benen sjunger Ledin; "vi är på gång, vi är laddade, vi är tända..." Lurar ut mig i hallen för att titta på Asicspolarna som står på rad. Till och med mina blåa tånaglar ber om en joggingrunda...
Igår kom förresten nya podden med posten. Det tar jag som ett tecken på att jag ska ut och springa snart igen!

Planen för resten av veckan lyder som följer:
Torsdag: Promenad i solskenet. Kanske några små joggsteg
Fredag: Distanslöpning "håller-kroppen-eller-inte". Ev backpass, men det kanske är att ta i för mycket... Hämta ut nummerlappen till Premiärmilen :-)
Lördag: Lättdistans före frukost 7-10 km
Söndag: Premiärmilen. Önsketid sub 45. Förmodad tid 46:54 och småsur för att viljan är större än förmågan. Är man envis så är man. Men jag lovar, jag tänker lyssna på kroppen!

Tack alla ni som skrivit en massa kloka ord och gulliga krya-på-dig-hälsningar. Det har garanterat påskyndat feberns flykt! :-)

38,1

Mindre muskelvärk, mindre tryck över bröstet, men febern biter sig envist kvar. Jag är rastlös till max. Läser "Att bli en bättre långlöpare" av Ulf Johansson. Tittar på solen och snön utanför. Och gråter inombords över alla förlorade rundor i det här vädret. Idag innefattar "The Loneliness of The Long Distance Runner" ytterligare en dimension; frustrationen och ensamheten i att vara sjuk. Men vad är väl lite feber mot skador eller riktiga sjukdomar egentligen?

Tröstar mig med att läsa träningsbloggar och glädjas över alla som kan träna. Och tänker att är jag feberfri imorgon så ska jag få tävla på söndag. Försöker övertyga mig om att jag kanske till och med kan toppa formen med den här ofrivilliga viloveckan. Det vore nice ;-)

Sjuk :-(

Planeringen har spruckit totalt. Igår eftermiddag kom influensakänslan krypande på jobbet och mycket riktigt; feber. Men, envis som jag är, så jobbade jag på och tänkte att jag nog kunde sova bort det. DET var inte kroppen med på, så nu sitter jag här med feberblanka ögon, huvudvärk och tryck över bröstet :-( Det enda positiva är att muskelvärken är så gott som borta och det känns som att det "brutit ut" ordentligt.
Och jag som hade bestämt mig för att testa backpass med IF Linnéa idag. Benen vill springa, men jag inser att nu är det bara att gilla läget och träna tidigast torsdag morgon (om jag är feberfri imorgon). Starten i Premiärmilen hänger löst, men det beror ju på vad kroppen vill. JAG vill springa!
Försöker trösta mig med att det är mycket bättre att bli sjuk nu och hålla mig frisk resterande veckor än att åka på feber/sjukdom någon vecka före maran. Jag tappar inte så mycket ändå, jag vet det. Men det känns inte så. Visset :-(

För att avsluta med något roligt så börjar det en ny serie i SVT imorgon; Barnmorskorna. Man kan tjuvtitta på första avsnittet här. Den är inspelad på min arbetsplats, barnmorskorna är mina kollegor (själv är jag inte med) och även om det är klippt och saxat för att passa TV så ges en ganska rättvis bild av mitt yrke. Jag är så stolt över mina kollegor och över mitt yrke :-)

Summering och planering

Dags att summera förra veckans träning. Det blev fyra träningspass till slut, efter en knagglig inledning på veckan. Det blev totalt 58,65 km fördelat på en snabbdistans/distanspass med Karin, ett distanspass med en vurpa och en tappad fotpod, ett riktigt bra intervallpass och ett lite förkortat långpass med trötta ben och myror i hjärnan. Blandad kompott alltså! Det känns att kroppen är lite sliten efter mycket träning och mycket jobb. Jag har lyckats med att jobba som mest under de tyngsta träningsveckorna (tvärtemot vad jag hade önskat när vi la schemat...). Nu är det bara fem arbetspass till, sen får jag fem lediga dagar. Härligt :-)

Att planera den kommande veckan är lättare sagt än gjort. Det finns lite oklarheter kring helgen som gör att det kan bli Premiärmilen eller ett långpass med kusinen och pappa (som praktiskt taget kräver att få "ta pulsen" på mig) eller så blir det ett snabbdistanspass på egen hand. Nåja, idag lyder planen iallafall som följer:
Måndag: Vila
Tisdag: Backpass enligt schemat. Löpskolning. 12-13 km
Onsdag: Någon slags distanspass beroende på dagsform
Torsdag: Vila. Naprapatbesök (aj-ont)
Fredag: Medelhård distanslöpning 8-10 km
Lördag: Lätt distanslöpning före frukost 7-8 km
Söndag: Premiärmilen. Eller 20 km långpass på landet. Eller något annat. 10-20 km.
Glasklart, eller hur?! ;-)

TSM; trött-sliten-marathontjej. Ändå lycklig :-)

Idag var det ett riktigt tungt och slitigt pass för mig, men jag är nöjd ändå =)
Klev upp utan motstånd när klockan ringde, men kände direkt att kroppen var seg efter intervallerna igår. För övrigt var dagens pass det fjärde på raken av veckans totalt fyra pass. Inte helt optimalt alls. Men ändå, är det TSM-söndag så är det :-)

Såg först inte ett bekant ansikte, omklädningsrum 1 på Stadion var tvärtomt. Efter hand droppade dock folket in, det var förvånansvärt många som kom idag ändå tycker jag. Slog följe med Masse från start och snällt nog fick jag mellantider och distans rapporterat med jämna mellanrum. Tack! :-) Vi sprang två varv idag; dels en bit på Tjejmilenbanan och sedan en bit på premiärmilenbanan. Hade skönt flyt i kroppen under första halvan, men när vi passerade Stadion började jag känna mig oroväckande trött. Pulsmässigt syns det också; från en snittpuls på 160 till en snittpuls på 170... Tursamt nog talade Masse om att farten hade höjts, så det kändes inte helt hopplöst. Någonstans runt 20-km-passeringen började jag känna mig riktigt trött och det var slitigt, stumma ben och kroppen gjorde ont. I det läget var det så underbart skönt att höra Masse säga att han också började bli sliten och vi sänkte farten lite. När resten av gänget gav sig ut på de avslutande 3 km valde vi och några till att springa till omklädningsrummet istället. Jag ångrar inte det beslutet en sekund! Totalt idag blev det 22,6 km på 2:01:28 vilket ger en pace på 5:22 min/km.

Frånsett att det var tungt idag så var det en härlig runda, samtalsämnena flödade och solen sken. Lite roliga incidenter var det också; bland annat en liten kille i sulky som glatt utbrast "OJ" när 3:30-gruppen forsade fram. Eller den stackars tanten som raskt drog sin make åt sidan för att "skydda" honom från horden av löpare. Hon såg riktigt skärrad ut...
Fler än jag hade det bitvis motigt och det var kul att kunna skoja om det också :) Träffade Catarina IRL för första gången, mycket trevlig bekantskap. Kul att möta människor man bara "pratat" med via bloggen tidigare. Bloggandet har för övrigt gett mig otroligt mycket "in-put" och inspiration, synd att jag inte upptäckt det tidigare!

Nåväl; nu ska jag lägga upp benen högt och ta en powernap för att komma igen. Sen ska jag fundera lite över det snyggaste jag sett på länge och som gav mig visst huvudbry... Är det våren or what?! ;)

Revansch!

Äntligen!
Det händer inte ofta att jag är nöjd med min insats, jag är en typiskt prestationsmänniska i det mesta jag företar mig. Med dagens intervaller är jag dock riktigt, riktigt nöjd. Inte för att de gick snabbare än Sz-schemat (vilket iofs vore trevligt, bara för att ego-boosta) utan för att jag idag hade kontroll över samtliga intervaller och orkade köra på lite extra den sista biten. OCH att det kändes bra, det var kul, det gjorde inte ont och benen lydde snällt. Löparlycka, trots att det var intervaller på löpband och det enda jag hade att titta på var travlördag... (lite tröst i att hästarna hade det värre än jag iallafall...)

Nya skorna var såklart givna för dagens intervallpass och de var ännu skönare idag än igår. Det är en stor skillnad i löpkänslan mellan skorna. Kayanon är liksom robust men med bra markkontakt och skön dämpning. Trainern är lätt, lätt, lätt på foten, tvingar upp steget lite och ger ett bättre löpsteg för snabbdistans. Rejäl dämpning som jag upplevde tydligare ju fortare jag sprang, kanske vanesak? Enda lilla minuset med Trainern är att den inte ger samma markkontaktskänsla som Kayanon. I jämförelse känns dock Kayanon som en pjäxa ;)

Dagens pass blev totalt 12,1 km långt, total tid 58.29. Sprang milen på 48 min inklusive uppvärmning och början på nedjoggen, vilket jag är nöjd med. Körde ganska exakt en minuts joggvila (6:00-pace) mellan intervallerna. Såhär blev det: 3(23-25-25-26-24-21), vilket motvarar en km-pace mellan 4:10 och 4:20. Häpp! Bättre tider än sist plus ytterligare en intervall i liiite snabbare fart. Det finns nog hopp för min snabbhet också. Vem hade kunnat ana detta i början av veckan?

Imorgon blir det TSM för första gången på tre veckor. Ska bli jättekul att få lite input och ett enormt sällskap. Och säkert några med Garminklockor eller fotpod så man kan få sträckan och inte bara tiden och pulsen... Först blir det dock uppladdning med god pasta och en suveränt god kycklingsås, sen TV-soffan och slutligen en god natts sömn :-)

Ett fall, en förlust och en schemaändring, igen

Fredagsintervallerna på Krillans IP blev inte riktigt som planerat... Den här dagen har inte blivit som planerat över huvud taget. Kaoset på jobbet fortsätter och midsommarbarnen liksom bara kräver att få komma ut till påsk. Uppe hos oss på BB skickar vi hem folk på löpande band. Jag får iallafall gratis träning :-) Blev dessutom bonusträning när jag fick ta sparkcykeln (det är så galet roligt att åka sparkcykel!) till väktarna, låna en bultsax, klippa upp låset till mitt skåp (för jag tyckte uppenbarligen att det var säkrast att låsa in nycklarna I skåpet också) och sedan cykla tillbaka med bultsaxen igen...

Nåja, jag kom ju iväg från jobbet iallafall och tänkte faktisk springa intervaller trots snö och blåst. Är man envis så är man! Dessutom skulle ju mina DS Trainer invigas... Tog bussen till Tegelbacken och sprang längs Kungsholms Strandstig bort mot Krillan, det var blåsigt, halt och kallt. Och första kilometern måste jag ha sett otroligt skojig ut för jag var tvungen att vänja mig vid skorna. Kändes rätt "spattigt" först, men efter att jag och benen fattat att framfotslöpning var att föredra så var det otroligt skönt. Åh, vilka härliga skor!!! Jag är supernöjd! När jag först snörade på mig dom kändes det konstigt, ska skor verkligen vara så lätta? Nu förstår jag bättre!
Well, kom till Krillans IP och såg att ena långsidan var igensnöad, men gav mig in och testade. Snötäcket gav bra fäste och det kändes bra efter stridsen. Startade klockan och gav mig iväg, kom ur första kurvan och upptäckte alldeles för sent att det bara fanns isgata precis framför mig. Det blev en praktvurpa i 3:30-pace och ett "OUUGGHHHH... FAAAAN" från mig. Tur i oturen att jag är bra på att ramla, landade på rumpan och det kändes som om jag orsakade en smärre jordbävning i hela Kristineberg. Frånsett en öm vänsterskinka och lite ont i vänster skulderblad (satte i vänsterhanden och tog stöten med armen...) så gick det bra.
Insåg att det var mer korkat än jag trott att springa intervaller i snön. Sprang hem istället och tog en snabb km, resten i marathonfart. Sprang till Centralstationen och tog bussen därifrån hem till mig. Hade fotpodden kvar när jag stod på busshållplatsen. När jag klev av bussen på Henkan var den borta. Och fanns inte på bussen heller. Vilket innebär att utanför Centralen ligger en fotpodd värd 1500 spänn... Den lär inte vara kvar imorgon bitti när jag åker till jobbet, men man kan ju kolla. Ny podd är iallafall beställd, har insett att pulsklockan varit guld värd för min träning och nu vill jag inte vara utan!
Totalt 9,1 km, snittpace 4:55 och snabbkilometern på 4:30. Egentligen lite snabbt, men jag ville så gärna testa snabbskorna. Det var en härlig upplevelse! Benen ville mer, men de får spara på krutet tills imorgon. Då blir det intervaller. På löpband. Inte optimalt inför långpasset på söndag, men det funkade ju för tre veckor sedan så det ska gå bra den här gången med. Jag vill ha revansch på intervallerna! I snabbskorna :-)
Nu blir det en soft kväll innan jobb och träning imorgon. Glad Påsk på er!

Skärtorsdagshare och en passiv Runner's High

Äntligen! Idag var det dags att snöra på sig skorna efter tre dagars frustrerande vila. Frustrerande just för att jag inte har hittat något riktigt "fel". Möjligen är kombinationen mycket jobb-lite sömn-mycket träning rätt förödande... Och eftersom midsommarbarnen kräver att få komma till världen så vill jag lova att jag har att göra! Jag vet vad ni gjorde på midsommarafton... ;)

Nåja, kom hem och iväg lite hastigt. På schemat idag: snabbdistans till Karin och därefter snabbdistans med Karin som PH (personlig hare). Kroppen hade massor av spring i benen så den fick rulla på bäst den ville. Tyckte dock efter ett tag att det gick lite väl fort och kikade till på klockan; 4.26-pace... (Dumt misstag... Det kändes i benen någon km senare, trots fartsänkning)Sänkte rätt omgående farten och rullade på i ganska jämn fart längs Söder Mälarstrand och över Västerbron. Totalt 8,4 km och snittpace idag 4:41 min/km. Inte lika snabbt som förra veckan, men bra fart även om jag var rätt trött.

Mötte upp Karin och la upp planerna för passet. Målet idag var 5:25-pace enligt Karins önskemål. Vi värmde upp längs Kungsholmsstrand i någon km med 6:37-pace. Sedan bar det av och jag märkte direkt att Karin var på hugget. Bestämde mig för att låta henne köra på så länge hon inte verkade trött, kollade på klockan med jämna mellanrum för att se att hon inte drog iväg alldeles bara. Karin var HELT makalöst stark idag och hade en Runner's High som jag passivt njöt av. Hörde att andningen inte var tung, hörde hur stegen bara flöt och vi rullade på sida vid sida längs Kungsholmens vatten. Det var magiskt! Facit för Karins snabbdistans blev totalt 7,45 km med 5:22-pace (pga den långsamma första kilometern), men 6 av kilometrarna gick med 5:12-pace. Trots ett ultralopp i benen i lördags. Karin, du är min idol! :-)

Summeringen av dagens dubbla pass ger 15,8 km löpning i bra fart med en skön känsla i kroppen. Dessutom fick jag en toppenbonus av Karin; ett påskägg med godis. Lycka :-)
Och min söta syster Stina hade skickat en påskpresent per brev. Jag har visst varit snäll mot den "riktiga" haren i år ;-)

Imorgon planerar jag att inviga Trainern. Intervaller, here I come, om kroppen säger okej :-)


Påskharens påskgodis :-)

Längtar...

Jag längtar tills imorgon, när jag ska ge mig ut och springa igen. Jag längtar efter dagen då mitt löpsteg är lätt, kroppen svävar fram och det inte gör ont att öka lite till. Jag längtar till dagar med Runners High. Jag längtar efter sol, vår och värme, långa dagar, ljumma kvällar. Och en jämlike i livet.

(Och kanske längtar jag efter ett par DS Racer också... men bara lite ;-) )

Ont

Ingen träning idag. Ont i kroppen, varenda led och muskel värker. Känns som influensa, fast utan feber, halsont och snuva. Känner mig jättevissen utan att egentligen vara sjuk. Somnade i soffan när jag kom hem, sov två timmar utan problem... Säkert övertränad, bara för att jag var så kaxig och skrev att jag inte var ett dugg sliten igår. Eller så är det väderomslaget och en visst ärftlighet för muskelreumatism som ställer till det...
Blir en tidig kväll och förhoppningsvis ett pass imorgon fm innan jobbet istället. Det här var inte kul :-(

En liten investering

Mina nya skor :-)

Har varit på RS och investerat i ett par nya skor, lättviktarna Asics DS Trainer. Gjorde "misstaget" att prova DS Racer när jag ändå var inne i löparbutiken. Det skulle jag inte ha gjort, för helt plötsligt har jag ytterligare ett par skor på önskelistan. Det var en magisk känsla att ha dom på fötterna, förstår varför det är en tävlingssko. Fast nu är det ju inte skorna som avgör om jag blir en bra löpare eller inte... Men det är så himla kul att investera i löparskor! Det blir nog ett par DS Racer innan Stockholm Marathon. Eller kanske efter, för att fira "segern" eller trösta mig vid ett eventuellt misslyckande ;-)

Funderingar och planering

Jag sköter mig inte riktigt, springer lite för fort och lite för långt på kvantitetspassen och definitivt för långsamt på kvalitetspassen. Eller, på intervallpasset ska jag väl säga. För nog gick snabbdistansen precis enligt skolboken?! ;)
Efter en liten analys av träningsveckan konstaterar jag följande: Jag är i rätt bra form, att det går fortare nu än tidigare kan bara tyda på det. Jag TYCKER ju att jag springer lungt, jag pressar mig absolut inte på distanspassen. Pulsen har sänkts lite, vilket också borde tyda på att jag är i bättre form.
Å andra sidan kan jag inte helt sluta tänka på det klassiska nybörjarmisstaget... För fort på distanspassen och för långsamt på kvalitetspassen, slita ut sig på träning och bränt krutet till tävlingsdagen. Den tanken ligger liksom och gnager i bakhuvudet. Ska försöka tänka på att ta det lite lugnare när jag springer i veckan.

För övrigt sprang jag alldeles för långt jämfört med Szalkais föreskrifter; 70 km blev veckosumman. Och då tycker jag ändå inte att det känns som att jag tränat jättemycket, vilket säkert beror på att jag sprungit lite längre varje gång jag tränat, istället för att springa fler pass. Kroppen känns liksom inte sliten :-) Det känns lovande inför de riktiga mängdveckorna! Slutligen konstaterar jag att det gör ont att styrketräna och springa intervaller dagarna efter varandra. Men; kroppen ska härdas!

Veckans träning planeras som följer:
Måndag: Vila
Tisdag: Fartlek enligt schemat. Plus löpskolning under nedvarvningen. 12 km
Onsdag: Vila
Torsdag: PH-pass med Karin, ca 15 km totalt
Fredag: Intervaller 6 x 800 m på bana plus uppvärmning och nedvarvning 3+2 km
Lördag: Lätt distanspass i LUGN fart 8-10 km. Alt vila.
Söndag: Långpass 25 km med TSM. Lugn fart?!?
Synpunkter?

Not good enough for Szalkai...

Nä, intervaller är inte min styrka. Inte alls. Och jag vet inte om jag ska vara glad över att jag ändå ger mig f*n på att försöka eller om jag ska sura för att jag inte är snabb nog för att passa 3:30-programmet (vad gäller intervallerna, ska tilläggas, i övrigt klarar jag mig nog rätt bra). För å ena sidan så är min löpstyrka att jag är seg, uthållig och envis och det jag måste bli bättre på är just snabbheten. Jag har aldrig varit sprintsnabb, men jag kan ju bli snabbare... Å andra sidan börjar jag fundera på om jag tränar fel; springer mina distanspass för fort och mina kvalitetspass för långsamt. Å tredje sidan var förberedelserna för dagens intervallpass långt ifrån optimala. Och å fjärde sidan så måste man börja någonstans och sedan förbättra sig...

Igår masade jag mig iväg till styrketräningslokalen på jobbet och körde styrka innan jobbet. Vill lova att det känns i kroppen idag, trots stretchning igår. Körde mest armar/överkropp, men lite utfallssteg och tåhävningar också. Jag har oooooont i sätesmuskulaturen idag ;-)(vaderna klarade sig bättre!).

Nåja, nu var det ju intervallerna jag skulle skriva om... Förberedelserna var som sagt inte optimala; jobbhelg, lite sömn, mycket jobb och träningsvärk. Höll på att somna på bussen hem och tänkte ett tag ställa in intervallpasset, men marathonskallen sa till mig att "så får man inte göra". Således hem, byta kläder, hoppa på bussen och iväg! Fick bli Krillans IP idag med, men den banan är inte bra underhållen upptäckte jag... Steg av bussen vid Tegelbacken och tog uppvärmningsjogg därifrån längs Kungsholmsstrand och Hornsberg, 4 km. Fuskade lite med stridsen och körde bara 2 x 100 m. Sen bar det iväg och jag kände mig såååå stum i benen. Det var inte kul alls, så jag bestämde mig för att det fick bli 8 x 400 m idag. 45 sek joggvila mellan varje intervall. Gjorde mitt bästa, men ligger 10 sek ifrån det Szalkai tycker är optimalt.

Såhär blev intervallerna: 1(28, 33, 35, 38, 36, 36, 35, 34). Första intervallen är jag nöjd med, resten vill jag bara stryka. Möjligen kan tiderna ha påverkats lite av att det sprang barn tvärs över banan även när jag var rätt nära inpå. Deras pappa (?) var dock upptagen med att köra löpskolning så han hade inte tid att hålla ordning på barnen och själv hade jag inte luft nog i lungorna att ens väsa "UNDAN FÖR F*N" (men det slog blixtar ur ögonen på mig vill jag lova!).

Sprang avslutande 5 km i 4:50-pace i rena ilskan. Totalt idag 13,0 K, snittpace 4:39, snittpuls 169. Och ett utmärkt löparindex på 65!
Nöjd med rundan, inte med intervallerna...Varför kan jag inte bara få vara snabb som en raket för?! Jag blir så frustrerad! Finns det inga genvägar? ;-) Samtidigt är jag stolt över att jag gav mig ut och tiderna är absolut inte dåliga, egentligen. Bara jämfört med vad jag själv vill...

Det fina i kråksången är iallafall att jag är revanschsugen, inte nedslagen (bara sur, både i benen och själen). Ska köpa lättviktare imorgon. Och kanske Omega-3-kapslar som ska vara bra har jag hört ;-). Sen ska jag ta revansch på mr Sz, Krillans IP och intervallerna. Så det så!

Trött efter intervallerna på Krillans IP

Skrattanfall

Jag vet inte om jag har dålig humor, men det här fick mig att skratta hysteriskt nyss

Långpass, längre och snabbare än beräknat...

Jag måste nog bli lite bättre på att planera min träning vad gäller tid och sträcka. Det blev liksom lite långt och lite snabbt idag jämfört med vad jag hade tänkt... Fast jag är otroligt nöjd med rundan, det måste ändå sägas :-)

Enligt ursprungsplanen så var det långdistans 24-26 km i lugn fart som var dagens utmaning. Kändes inte jätteinspirerande att ge sig ut när jag gick upp imorse, benen var lite trötta efter gårdagens snabbdistans+farthållning. Laddade batterierna med supergod gröt (se tidigare inlägg), vatten och kaffe. Utan kaffe stannar Karin, vill jag lova ;-)

Stack iväg runt halv elva och kände direkt att vaderna var rätt stela. Lät kroppen ticka på i eget tempo och struntade igen i klockan. Rullade ner för Henkan och förbi Stadsgårdskajen, Slussen och tog sedan sikte på Djurgården. Vid Slussen mötte jag för övrigt någon jag trodde jag kände, en äldre herre på cykel. Jag log och hejade och funderade vart 17 jag kunde ha träffat honom förut. Sedan slog det mig att jag hejat på Björn Sunesson himself (om han inte har en look-alike). Han såg ruggigt snabb ut även på cykeln!

Hela rundan finns här, alla TSM-löpare känner nog igen rundan på Djurgården. I vilket fall, mitt på Strandvägen släppte tyngdkänslan i vaderna och jag rullade på. Såg inte en löpare, vilket kändes rätt ensamt, men när jag precis tagit mig förbi startområdet för Tjejmilen mötte jag en hel drös hurtiga löpare. Tyckte jag kände igen några från TSM-träningarna och hejade lite. Sist i truppen sprang Rubin som kände igen mig och glatt vinkade och ropade hej. Lycka :)

Lyckan blev dock kortvarig, för ungefär 300 m senare kom regnet... Det såg ut som vårregn men jag vill lova att det kändes som iskallt novemberregn. Brrrr! Regnet höll i sig i ungefär 3 km och jag blev genomblöt, inte skönt alls men bara att fortsätta springa och hålla värmen. Belöningen kom i form av 2 minuters solsken på södra Djurgården. Mötte Rubins gäng igen, fast utan Rubin den här gången. Hejade lite snabbt och tuffade vidare upp mot Stadion. Lagom tills jag tinat upp från regnet kom det en ny skur, fast inte alls lika intensiv och bara några minuter lång. Benen började kännas en aningens stumma så jag kikade till på klockan för att kolla distansen; 18 K. Bestämde mig för att klocka tiden när jag passerade halvmarathonsträckan, vilket jag gjorde när jag nått Nybrokajen. Fick kryssa lite längs Birger Jarlsgatan eftersom jag hamnade mitt i lunchrusningen (missberäkning från min sida). Tog en liten paus och drog sedan hemåt på ganska stumma ben. Och fick ytterligare en regnskur på mig... Sista biten upp på Henkan, den sista backen på 500 m var riktigt jobbig. Och undra på det, jag höll 4:55-5:02-fart hela vägen upp.

Lite siffror nu då. Total sträcka (längsta passet för i år) 27,0 km, 2:11:15. Halvmaran på 1:42:25 (min bästa tid på Göteborgsvarvet är 1:41:00). Snittpace på hela sträckan: 4.52 min/km. Löparindex 64. Snittpuls 168. Och 1506 kcal förbrända! (något jag snabbt åtgärdade genom att trycka i mig en Snickers så fort jag kom hem, knark-gott!!)

Vad är det här? Hur har jag blivit såhär snabb?? Jag börjar tro att något blev fel på inställningarna efter att fotpoden tvärdog (jag torkade bara av batteriet och sen funkade den. Kan något ha hänt?). Eller har jag lyckats maxa farten och formen helt fel, tre månader före Stockholm Marathon? Eller ska jag bli ännu snabbare innan dess? Eller håller jag på att bli sjuk?
Jag är jättenöjd och oerhört förvånad över hela långpasset. Jag har mer att ge, frågan är om jag orkar en marathon i 4:52-fart... Men helt plötsligt lever drömmen om sub 3:30 i allra högsta grad! :-)

Revansch i regnet

Dagens träning kan sammanfattas "löparlycka i skitväder". Helt underbar träningsrunda och en skön bekräftelse på att jag kan springa snabbt. Ibland ;-)
På schemat idag stod ursprungligen distanspass + löpskolning, men det var innan jag fick äran att åter agera hare åt Karin. Jag är stolt att titulera mig "PH", personlig hare. :-)


Den personliga haren efter 8,4K snabbdistans...

Hade faktiskt egentligen ingen motivation alls att ge mig ut i regnet, men det kändes viktigt att göra ett bra jobb för Karin. Och för mig själv med, det är en utmaning att hålla farten jämt och bra. Benen kändes snabba och pigga idag så jag lät farten vara hög från start och kikade inte på klockan utan körde bara på. Klockade tre "varv"-tider; från Henkan till Västerbron, Västerbron från S-mälarstrand till Rålis samt Rålis-Fridhemsplan. Sträckan blev 8,4K och total pace (håll i hatten!)4:36. Oj. Första varvet på 5,7K pacen 4:34 (4:50-4:30-4:24-4:19-4:38), Västerbron (1,4K) 4:49 och Rålis-Fridhemsplan (1,3K) 4:35. Jag är grymt nöjd!! Hela tiden regnade det och blåste sidovindar och ändå var det bara lycka och glädje över att kunna springa. I huvudet hörde jag mina inspiratörer Masse och Niklas och hur det brukar låta på TSM-passen. Det lyfte mig ännu mer. Tack :-)

Var ganska trött när jag mötte upp Karin, men vi gav oss snabbt iväg. Samma runda som sist, dock utan felsteg idag! Lite svajig farthållning idag också, men totalt sett höll vi tempot bra. Målet var 5:30-5:35 i pace och vi sprang på 5:27 om man inte räknar med vår uppvärmningskilometer som gick på 7 min. Vi hade riktigt elak motvind längs Norr Mälarstrand, men Karin fightades bra mot både väder och vind. Jag är så imponerad av henne, att få vara hare åt henne är verkligen roligt! Vilken tjej! Vi sprang totalt 7,4K på 42:12. Totalt för mig blev det alltså 15,8K i skitväder :-) Härligt!

Tog tunnelbanan hem och följde Allans tips om att gå in i tunnelbanan med en hård blick. Fegade dock och skrek ingenting, men det behövdes inte. Lite undrande blickar fick jag dock, men jag kan väl inte rå för att jag såg ut som en dränkt katt (hund? kanin? hare?!) efter 75 min löpning i regnet?! Kom hem en aningens nerkyld och fick stå i duschen ett bra tag för att tina upp, men nu sitter jag här; nöjd och lycklig över dagens insats. Imorgon: långpass

"Sunshine in the rain, love is still the same, sunshine in the rain...":-)

Barbamamma på snabbdistans

På schemat idag står det snabbdistans 8 km. Det blev det inte. Inte ens i närheten... Det blev ett "det-är-bara-jobbigt-men-jag-springer-väl-ändå"-pass, fast jag är rätt nöjd ändå. Till råga på allt slocknade min fotpod, så enligt den har jag sprungit 280 m på 54:05. Grymt snabbt, eller hur?! :-D
Nåja, jag har sprungit sträckan förut så uppskattningsvis sprang jag 11,1 km på 54:05. Det ger en pace på 4:52 min/km totalt. Det är helt okej fart. Problemet idag var att kroppen var totalt anti löpning. Den var tung och seg från början och efter koordinationsloppen hade jag mjölksyrekänningar i båda benen... Trots stretch släppte inte känslan, men jag gav mig på ett försök att springa snabbdistans iallafall. Det var...intressant... Jag kände mig som barbamamma, stor och oformlig och väldigt stillastående. Trampade luft och kom ingenstans. Gav upp efter 3 km som jag sprang på 14:26, pace 4:35. Det är förvånansvärt snabbt jämfört med känslan i kroppen! Under hemvägen funderade jag på vad som kunde vara den felande länken i löpningen, förutom barbamammakänslan. Felsökning:
Vilat-check, sovit bra-check, ätit bra-check.
Nästa steg: kamelpuckel-check, irriterad-check, tröttare än vanligt-check. Ha! Felsökningen avslutad. PMS. Pulveriserad MarathonSatsning.
Jag får finna mig i att jag inte kan prestera ett par dagar i månaden. Nog för att jag är envis, men med en barbamammakropp så gick det inte att öka en meter. Bara att bryta ihop och komma igen. Jag är jättenöjd ändå; skönt väder och vår i luften. Nästa gång kan jag prestera bättre! Då blir det Barbasnabb av mig! Hoppas jag... ;-)

Drömmar och veckoplanering

Först och främst: Tack för alla uppmuntrande kommentarer på gårdagens inlägg! Det är skönt att få lite input från andra håll ibland, så man håller sig på banan :-) Tack!!

Inatt drömde jag om jobbet och löpning. Det var en väldigt konstig dröm faktiskt. Drömde att en av våra läkare frågade mig om jag inte hade lite väl mycket vårkänslor och "ordinerade" att jag borde köpa ett par nya löparskor och lägga energin på träning istället. :-D Jag tar detta som ett tecken på att jag definitivt ska gå till RS nästa vecka och investera i ett par nya skor och en ny sport-BH. Så måste det vara!

Den här veckan är en såndär hemsk jobbvecka igen. Fram till sista helgen i mars har jag bara ledigt en dag åt gången, tre lediga dagar totalt. Hu! Nåja, det får gå. I gengäld har jag ledigt 30/3-3/4, så jag ska inte gnälla alltför mycket. Problemet blir att få till träningen, men jag får se det som ledig kvalitetstid så går det nog bra. Har faktiskt tagit vilodag idag också, trots abstinensen. Lika bra att passa på att ta sovmorgon när man kan... Såhär ser iallafall min plan för veckan ut (Szalkai med modifikation):
Måndag: vila
Tisdag: snabbdistans enl schemat
Onsdag: Distanspass 10-12 km, löpskolning
Torsdag: Långpass 24-26 km, lugn fart
Fredag: Vila
Lördag: Styrketräning på gymmet, lätt distanslöpning 3-4 km som uppvärmning
Söndag: Intervallpass, kort intervall enl schemat (plus tandagnisslan över att inte kunna delta i TSM-träningen!)

Ska absolut köra intervallerna på löpbana, det var avgjort mycket bättre än att springa raksträcka i Norra Hammarbyhamnen. Får se vad det blir för bana den här gången dock. Krillans IP var riktigt skön. Enskede IP likaså, fast den är mer oskyddad om det blåser. Stora Mossen kan vara ett alternativ med tanke på ombytesmöjligheterna. Hmmm... Fler förslag?

Abstinens!

Jag är abstinent. Oxytocin- och adrenalinabstinent. Oxytocinbristen får jag väl leva med tills vidare, men våren underlättar ju inte det hela. Vårkänslor till max!! :-) Får bli kär i löpningen tills bättre alternativ dyker upp.
Har inte sprungit en meter sedan igår morse, kroppen vill springa igen!!! Jag är rastlös till max, men jag vet hur viktig vilan är. Jag försöker iallafall intala mig att jag vet det ;-) Ganska läskig känsla att vara träningsabstinent, minns inte när jag kände det senast.
Lite lättare kändes det efter att ha läst Niklas inlägg om dagens TSM-träning. De farterna lät otäckt snabba och jag är säker på att jag inte hade hängt med i tempot (jag är seg, inte snabb!) Sedan kom problemet... Marathonpsyket gör en dr Jekyll/mr Hyde. Ena sidan säger att jag lika gärna kan lägga ner 3:30-satsningen eftersom jag inte klarar tempot. Den andra sidan blir urförbannad och säger att det kan jag visst. Så det så! Om inte annat så får jag träna på att bli snabbare. Och helt plötsligt blev abstinensen lika stor om inte större igen. Arrrgh, jag kan-vill-ska fixa detta! (i sådana här lägen känner jag mig ibland som Don Quijote och hans kamp mot väderkvarnarna ;-) ). Vinnarskallen har talat. Så får det bli :-)

Lördag med gäster

Idag väntas det gäster från Linköping, så det blev en morgonjogg före frukost på 6,5 km i fint 5:05-tempo. Dock mycket trötta ben efter gårdagen... Tyvärr vet jag att det kommer att börja krypa i mig imorgon fm, men har man gäster så har man och då får träningen vänta (iallafall någon gång då och då) ;-)

Efter frukost och dusch har jag tillbringat förmiddagen med att laga mat. Älskar att laga mat om det är fler än jag som ska äta, att bara laga till mig själv är däremot tvärtråkigt :-P Om jag får säga det själv så är jag rätt bra på att laga mat, det hoppas jag att mina gäster tycker också :-)Således har jag bakat bröd, gjort müsli och stått och hackat en massa saker inför lunch och middag. Nu väntar jag bara på gästerna och i lägenheten doftar det ljuvligt av fransk fisksoppa med mycket vitlök, vin och saffran...

Fredagsnöje

Redo för fredagsnöje

Fredag=intervaller på Krillan enligt planen. Gick hela dagen på jobbet och testade högerfoten; småjoggade, gjorde tåhävningar, vred försiktigt ut foten i ytterläge. Det kändes helt ok, lite stramt och fortfarande svullet men inte ont. Har även läst alla blogginlägg; tack för alla råd och att ni bryr er. Det värmer!!! Och uppskattas :-)

Vågade mig iallafall ut på en löprunda med målet att möta Karin och testa att springa intervaller/fartökning på Kristinebergs IP. Eftersom jag lovat både mig själv och Bureborn att ta det försiktigt så började jag med att ta bussen till Gamla Stan för att därefter springa hem till Karin. 3:66 km längs vattnet, härligt meditativt och foten kändes bra. Kroppen bestämde tempot till 4:51. Hos Karin mötte även hennes kompis S upp och vi begav oss till Krillan i behagligt 6:30-tempo. Uppvärmningen blev nästan 6 km lång totalt, men det var skönt.
När vi väl kom fram så började min pulsklocka att krångla, rejält dessutom! Hur illa det var upptäckte jag inte förrän jag kom hem, tur var väl det. Nåväl, målet var 6x800 m intervaller men det blev inte riktigt så. Det blev 2x800m + 2x400m + 2x800m med ca 1 minuts joggvila mellan varje intervall. Åter igen gick jag ut för hårt, vilket ses på tiderna 3(19-30-25-42) och 1:40 på båda 400 m. Det ger en pace på 4(04-15-10-39) på 800-metrarna och 4:22 på fyrhundringarna. Jättenöjd med samtliga tider utom den sista på 800m, ojojoj så stum jag var då!
Joggade tillbaks till tunnelbanan och åkte till Slussen. På tunnelbanan fick jag erfara omvärldens syn på en löpare som står och eftersvettas och stretchar (jag var så stel att jag var tvungen att göra något ju!) klockan halv åtta en fredagskväll. Jag blev totalt idiotförklarad! :-P Längtade ut ur vagnen hela vägen, kände mig så otroligt malplacerad... Men jag bjuder på det! Tänker inte skämmas för att jag tränar, oavsett veckodag. Inser dock vidden av mitt löparnörderi... ;-)
Vid Slussen hade jag två alternativ; att vänta 6 min på en varm buss eller springa hem i kylan. Jag höll på att förfrysa så jag sprang 3,2 km hem och kom hem före bussen. Sköööönt :-) Fick dock ingen tid, för klockan gick i totalstrejk efter tunnelbaneåkningen. Totalt 15,9 km idag, längre än planerat men skönare än väntat. Och av fossingen känner jag ingenting i nuläget och inget under löpningen heller, men det är fortfarande svullet. Törs man blåsa "faran över" för foten tro? Kör nog med Ipren-gel ett tag till, för säkerhets skull...

Nu är jag mätt, nöjd och lite trött efter middag och ett halvt glas vin...
Får gäster i helgen så jag måste ställa mig och göra efterrätt till morgondagens middag nu ikväll, sen blir det sömn, morgonjogg i luuuuuugn fart före frukost imorgon och därefter blir det vila tills på måndag. Eller tisdag.
Inget TSM för mig i helgen, alltså, men vad gör man när långväga vänner kommer på besök? Löpningen är trots allt inte allt i mitt liv, men bra nära ;-)

Skadad?

Hmmm. Jag trampade ordentligt snett igår under löprundan med Karin, men tänkte att det inte var någon fara. Problemet är att jag är svullen om fotleden idag... Det gör inte ont att gå eller springa, men om jag belastar bara liiite snett så gör det riktigt ont. Det är ingen stukning, men frågan är om jag inte har sträckt ett muskelfäste och fått en liten blödning i muskeln...
Smöjer med Ipren-gel för fullt och koncentrerar mig på att inte trampa snett, vill jag lova. Har ingen lust att bli skadad "på riktigt" så jag inte kan springa! Siktar på intervallpass imorgon, men gör det ont så får jag lov att bryta och vila. Men DET scenariot vill jag helst slippa!

Till roligare saker; Stockholm Marathon. Jag sökte i startlistan på mitt namn och fick fram att jag tävlar för Team Sthlim Marathon. Vad är Sthlim?! Är jag ett eget team, månne? ;)

Passade även på att söka på min pappas och min kusins bästa tider på Stockholm Marathon. Pappsen har som snabbast gått i mål på 3:32, kusinen har sprungit på 3:24, 3:29 och 3:30:32 (plus en massa andra tider över 3:30). I hemlighet drömmer jag om att slå kusinens samtliga tider under 3:30, men dit kommer jag inte att nå (inte i år, förmodligen aldrig). Men tänk om...!

Uppdrag: hare

Idag har jag agerat hare, eller kanske snarare farthållare, åt Karin som ville springa snabbdistans. Och detta TRE DAGAR EFTER ATT HON SPRUNGIT ETT MARATHON PÅ LÖPBAND! Vilken tjej! Jag är så otroligt imponerad av henne, och Puma som tillsammans genomförde detta! Coola tjejer, helt klart!

Nåja, jag fick iallafall den stora äran att agera farthållare/hare åt Karin idag och det var kanonkul :-) Började med att springa från mig till Karin, en runda på 8,3K. Jag passade på att springa lite snabbare på den sträckan och sprang på 4:50 min/km i snitt, över Västerbron och till Karin (3 km) gick det med 4:41-fart. Bra tryck i benen alltså :-) Och inga känningar av gårdagens backpass, skönt! Stretchingen av tibialis-muskeln igår gav resultat, tack Masse/Niklas för stretchlänken :-)

Från Karin sprang vi runt Kristineberg, Rålis, Norr Mälarstrand och avslutade längs Kungsholmsstrand. Jag njöt i fulla drag av att springa i mörker med vattnet som kluckade vid sidan om oss längs Norr Mälarstrand och Kungsholmsstrand. Underbart! Det är synd om dom som inte förstår tjusningen med löpning...
Rundan blev 7,3K och målfarten var 5:35 fart. Såhär blev kilometertiderna: 6:35-6:03-5:33-5:18-5:39-5:21-5:15. Snittfarten totalt sett 5:37 min/km. Grymt starkt av Karin och själv är jag nöjd med mitt första försök till att agera hare. Det var kul, verkligen! Förstår hur svårt det är att hålla farten för våra farthållare på TSM så det var en nyttig erfarenhet :-)

Totalt sett sprang jag 15,6 K i 5:15-fart och jag är inte ett dugg trött i kroppen nu. Men imorgon lär jag vara rätt slut, klockan ringer 04:40. Å andra sidan har jag själv valt att träna sent på kvällen. Löpardåre?! Ånä!
Vila imorgon, på fredag blir det intervaller på Kristinebergs IP.

Motvind, motlut, mjölksyra, mersmak :-)

Ledig dag idag :-) Inte från träningen, men från jobbet. En av fördelarna med att jobba helger och kvällar, men det finns ju en hel del nackdelar också...

Nåja, det blev en skön sovmorgon innan plikten (Szalkai-schemat) kallade. På dagsprogrammet idag: backpass, lång backe. Ytterligare en nyhet för mig (som tills för 14 veckor sedan inte hade sprungit en enda intervall, ingen fartlek, ingen snabbdistans, bara malt på). Hade egentligen kunnat hålla mig på "hemmaplan" och springa backe, bara att springa ner till Danvikstull och sedan börja trava uppför, men det kändes inte så inspirerande. Fick bli Münchenbacken och en bit av Skinnarbacken, från Söder Mälarstrand och nästan upp till parken vid Skinnarviksringen.

Började med 4 km uppvärmning i motvind. Hade tänkt att vara obstinat och lägga löpskolningen sist, men eftersom jag hade mjölksyrakänning i främre skenbensmuskeln (M. tibialis anterior) så blev det både stretch och löpskolning innan backträningen påbörjades. Nackdelen med att springa inne i stan är uppenbar när det kommer till "löpskolning i offentlig miljö"... Södermalmsborna trodde nog inte sina ögon när jag körde skips, tågick och framförallt månstegade uppför backen. Jag fick många leenden iallafall :-D (jaja, det kanske var "hon-är-knäpp"-leenden då, men ändå). Efter avklarad löpskolning var det riktigt skönt att få sätta av uppför backen, motvind halva vägen och medvind andra halvan. Klockan mätte sträckan till 354 m; tiderna blev uppför 1(47; 41; 46) och nedför 1(43; 49; 41). Tempot var rätt konstant både uppför och nerför 5:02-4:56-5:05 uppför, 5:01-4:49-5:04 nerför. Nästa gång blir det fyra gånger uppför-nedför, men jag tänkte att jag skulle följa schemat på några punkter iallafall så jag nöjde mig med 2,1 km backe totalt.
Hemåt var det medvind, men ganska trötta ben och jag fick åter stanna för stretchning av tibialis-muskeln (jättesvårt att komma åt! Tips, någon?). Irriterande! Misstänker dock att det har lite med framfotslöpning att göra, att jag springer mer på framfoten än vad jag är tränad för. Eller?
Totalt idag blev det 11,3 km med 5:00-fart totalt. Och en avslutande bonusbacke upp på Henkan :-)
Trots motvind och mjölksyrakänningar, i "fel" muskel, så var det ett skönt pass. Backpass är något som passar mig, tror jag. Härligt!

Veckoplanering

Veckans kommande träning blir ett litet avsteg från schemat. Idag har det varit backpass nästan enligt schemat... Imorgon har jag fått det hedersvärda uppdraget att agera "hare" åt Karin, så då springer jag först hem till henne, ca 8 km, och sen blir det ett pass kring 5:30-fart i 8-10 km. Förlängt distanspass för mig alltså, i lugn fart. På fredag blir det nog intervaller på Kristingebergs IP, Karins fredagsnöje och en utmaning till mig. Helgen är oviss, hade sett fram emot fartlek med TSM, men får förmodligen besök och nattgäster. Det blir antingen "pass-före-frukost" på lördag och vila söndag, eller vila lördag och TSM-träning på söndag. Om det blir TSM-träning på söndag blir det garanterat lugna intervaller på fredag, det är ju vilovecka! I annat fall blir det nog lite hårdare intervaller, men inte riktigt så hårda som i lördags. Vilovecka, som sagt.

Vilodag

Idag hade jag gjort mycket för att få ligga kvar i sängen och ta sovmorgon... Det kändes i kroppen att det var TSM-träning OCH arbetspass igår när klockan ringde 04.40. Men, men, idag har det ju varit vilodag och det har känts jätteskönt, kroppen är sliten! Blev inte direkt bättre av att jag snurrade runt mellan salarna i princip non-stop idag. Får väl se det som bonusmotion :-)
Utnyttjade personalförmånen och fick en halvtimmes massage efter jobbet, sååå skönt! Hade kunnat lega kvar på massagebänken hur länge som helst, men det fick jag inte... Lite kämpigt att släpa sig upp och åka hem var det faktiskt, men det var skönt att komma hem. Har tillbringat kvällen med att inte göra någonting alls, länge sedan jag hade en lugn och skön kväll utan en massa "måste-göra"-saker. Kan dock erkänna att det kryper lite i löparbenen ändå, imorgon väntar backträning. Can't wait! :-)

Halfway there... :-)

Japp, med dagens TSM-pass så avslutades den 13:e veckan av 26 i Szalkais program. Och vilken avslutning sedan! :-)
När klockan ringde för TSM-träning imorse övervägde jag faktiskt att strunta i alltihop, för benen kändes sura och trötta och vädret var ingen höjdare alls. Dock tänkte jag raskt om och gick upp. För tredje gången i rad fick jag rusa till bussen trots att jag gått upp i god tid. Fattar inte vad jag pysslar med på TSM-morgnarna. Ingen hit att ta en tjurrusning från hissen till bussen med ryggsäck på ryggen, men jag hann med 53:an idag med!
Ganska lite folk på passet idag, men jag tror att de flesta i 3:30-gruppen var med (men det var tomt och tyst utan Niklas)Känns att det börjar bli en sammansvetsad grupp, idag myntade vi uttrycket "kollektiv löparglädje" och det stämmer verkligen.
Dagens långpass inleddes på trötta och halvgriniga ben, men efter 6-7 km började det lätta och därefter hade jag åter igen ett riktigt skönt pass. Underbart! Vädret kändes kanonskönt, men det var lite väl blött bitvis. Mina nya skor ser inte längre nya ut efter lervällingsplaskande, men det är okej. Tempot var lite snabbare än utlovat, men jag hade krafter kvar att springa mycket längre och det kändes toppen! Jag klantade mig med klockan så jag snor Masses tider; pace 5:17 och totalsträcka 22,4K. Om jag minns rätt så sprang vi halvmaran på 1:51, en riktigt trevlig och bra tid :-) (jag sprang min första halvmara på 2:00:06, bara en jämförelse...). Avslutade rundan med ett kortvarigt rus av Runners High, häääärligt!!
!
För att säga något negativt om dagens pass så har jag riktigt ont i löpartårna. Önskar två nya tår till höger fot snarast! Och så har jag fått en vattenblåsa på vänster lilltå. Aj!

Efter passet begav jag mig till jobbet för kvällsskift på BB. Hyfsat lugnt på jobbet och tur var väl det. Kände att jag var lite seg i huvudet och liiite trött i benen. Och så slog mig tanken att "tänk, jag är på jobbet och jobbar en dryg timme efter att ha sprungit mer än ett halvmarathon (på bra tid!)". Är man galen, så säg ;-)

Imorgon är det jobbmorgon och vilodag. Ska bli jätteskönt, efter veckans slit.

För övrigt är Masses "Rune-mustasch" riktigt cool :-)

Intervals at runners low...

På Szalkai-schemat: intervaller. På mitt schema: jobbhelg, full avdelning, kaos. Väder:snöslask och blåst. Träning: Intervallpass på löpband, direkt efter jobbet. Resultat: Intervallpass med runners low, deep down...

Hade hoppats på att dagens intervallpass skulle bli ett styrkebesked, men icke! Det blev inte ens 5x800m utan 4x3,5 min. Uppvärmningen kändes jättebra, sprang 3 km med snittfart 4:56 min/km och en puls kring 150-155. Eftersom jag inte begrep mig på löpbandets intervallprogram så bestämde jag mig för att gå på tid istället för sträcka (hade iofs kunnat ställa in klockan, men det vet jag inte heller hur man gör, jag är rätt oteknisk ;-) ). Det var motstånd i kroppen från första intervallen, men jag är inte den som ger mig så jag körde på ytterligare två intervaller innan det tog stopp. Pulsen slog i taket och benen lydde inte alls, så jag tog en lite längre joggvila innan jag gav mig på den fjärde intervallen. Det borde jag inte ha gjort... Jag har nog aldrig upplevt kroppen så seg, bångstyrig och ovillig som då. När jag dessutom höll på att returnera min lunch på löparen på bandet bredvid mig så bestämde jag mig för att det fick vara nog med Szalkai, intervallpass och plåga. Svalde ner både lunch och förtret och joggade ner några minuter innan jag lämnade gymmet på stela ben och ett halvknäckt löparsjälvförtroende.

När jag stod i duschen funderade jag dock över situationen lite. Egentligen har jag ingenting att vara missnöjd över; jag utsatte kroppen för intervaller på löpband (där mitt naturliga löpsteg blir alldeles stört) direkt efter två intensiva arbetspass med lite sömn. Jag springer dessutom på tider som andra kanske bara drömmer om (på samma sätt som jag drömmer om att kunna springa milen på sub 40). Den enda som sparkar på mig är ju jag själv, och vad vinner jag på det? Nada! Slutsatsen jag drog då var att jag kan antingen tycka att det var ett okej pass och komma igen till nästa gång, eller bryta ihop och tycka att jag är världssämst vilket bara är jobbigt. Det är upp till mig att välja vilket. Jag valde att känna mig missnöjd med tiderna, men nöjd med ett väl genomfört pass för jag kämpade verkligen! Nästa gång blir det förbättring! (man kan ju inte förbättra sig JÄMT)

Såhär blev iallafall intervalltiderna (uträknat på 800 m-intervaller, jag sprang längre på mina 3,5 minutrar): 3:24-3:24-3:26-3:34, en minuts joggvila mellan de tre första intervallerna, tre minuter inför sista... Det är absolut ingen dålig serie, helt i ordning med programmet, men jämfört med förra gången så är det en klar försämring. Kroppen är sliten efter veckans tempopass. Och faktum är att jag har haft flera riktigt bra pass på raken, det kanske är dags för mig att ha några tuffa, tunga pass så att kroppen får den vila den behöver.

Nu väntar uppladdning inför morgondagens TSM-träning, misstänker att jag kommer att få slita imorgon men det är bara att bita i det sura äpplet och tänka på det trevliga sällskapet. Att jag ska till jobbet direkt efteråt väljer jag att förtränga sålänge ;-)